Kimonoh

Namn: Evermore

Författare: Alyson Noël

Deal: Ever Bloom (ja, hennes namn är Ever, vilket gör det extremt jobbigt när det vanliga ordet 'ever' kommer upp, speciellt i samma mening) är sexton år och den enda som överlevde olyckan, som involverade ett rådjur och en bil, hennes familj var med om och bor nu superlyxigt med sin faster (ingen uppskattning över hennes platt-tv på rummet, eller det egna badrummet, med en bubbelpool, eller den stora garderoben...suck). Insert en charmig och tydligen yummy looking dude, som tydligen är Italiensk men som har varit lite överallt i världen på sina "sjutton" år, och som har ögonen för Ever (trots att Haven, hennes bästa vän (alla har roliga namn typ...) has called dibs!!). Ajuste och Ever kan läsa tankar och se auror och se en persons hela bakgrund genom att röra vid dem, glömde jag nämna det?

Åsikt: Trots att jag sträckläste hela boken, så fanns det stunder när jag tyckte att det var så himla Twilight-aktigt. Till exempel hur hennes "krafter" inte funkar på Damen (som snubben heter), eller hur det helt plötsligt är en sekvens där han till synes suger blod från Haven, är frukstansvärt snabb och kan läsa tankar. Jag kom på mig själv med att tänka "snälla var inte en vampyr, snälla var inte en vampyr, kom igen, inga vampyrer!" Och det bästa är att det finns fortsättning efter fortsättning efter fortsättning. Mwehehe.

Det enda som är väldigt, otroligt, jäkla störande är hur boken är skriven presens, och jag hatar att läsa i presens! Trots det lärde sig min hjärna ganska snabbt hur man enkelt ser förbi detta och låtsas att den är skriven på annat sätt!