Kimonoh

Dricker kaffe. Spyr på dagen, precis som de flesta dagarna som varit på senaste tiden. Vinterdepression kallar man det visst. Ändå lyser solen, bakom tunna gardiner av moln. Himlen är ljust blå och allt ser underbart vackert ut. Och här sitter jag, och kan bara fokusera på kylan som trycker på utifrån, på de nakna, kala träden som vajar i vinden, på tanken att om ungefär fyra timmar kommar det att vara kolsvart igen.

 

Men vad gör man liksom? Det är samma visa varje år, så fort vintern smyger sig fram, då är jag tillbaka där jag började. I mörkret. Desperat famlandes efter ljus i vardagen, någonting som kan göra mig glad igen. Vissa dagar går det. Vissa inte. 

Men i alla fall, blir det inga inlägg under längre perioder så vet ni alla fall varför. Det var allt ni behövde veta.