Kimonoh

Ofta när mörkret faller och jag ligger i sängen, men är för trött för att somna, och det slutar med att jag ligger och vrider och vänder, då passar min hjärna på att spöka för mig. Bättre blir det inte när jag precis har läst ut biografin om mitt favoritband, de som lever sin dröm, som har turen att få göra det de älskar, hela dagen, varje dag. En existenskris är inget ovanligt i min värld, jag undrar nästan dagligen vad jag gör på denna planet, vad mitt syfte är, osv. Idag var det dock snäppet värre.

Det är så många frågetecken i mitt liv, och jag har ingen aning om hur jag ska lösa dem. Är så rädd för att jag ska göra fel, att vägen jag väljer leder mig till ett öde jag inte är nöjd med. Jag vill så mycket, men kan så lite.

Jag vill t ex aldrig hamna på ett jobb jag hatar, och vara fast där tills dödagar. Jag vill ut och resa, volontära, och se världen i all dess lycka och sorg, men för det krävs pengar, och för det måste man ha ett bra jobb, och för att få ett bra jobb behöver man utbildning, men vill jag verkligen spendera 3-4 år på en utbildning jag egentligen inte behöver, för att kunna få ett jobb jag inte vill ha? Författande betalar sällan alla räkningar (om ens några). Tänk om jag inte ens blir författare. Någonsin. Vad gör jag då? Lider igenom resten av livet tills jag kan gå i pension där jag får leva på skinka och knäckebröd för att jag inte började pensionsspara tidigt nog?

Det enda jag vill göra är att skriva, men inte ens det klarar jag av. Jag var aldrig ämnad för ett jobb. Jag vill försörja mig på att spela tv-spel, skriva halvtaskiga noveller och driva omkring. Jag vet, jag kan bli hemmafru. Nej juste, jag gillar inte barn... Vad gör jag här egentligen? Vad är mitt uppdrag i livet? Hur lämnar jag mitt avtryck på jorden? Hur gör jag för att inte bli bortglömd? För det är också läskigt — att bli bortglömd, att veta att om två hundra år kommer ingen att veta att just du någonsin har existerat. Om du inte gör något storslaget. Och hur många gör det i sin livstid? Skriver Harry Potter? The Great Gatsby? Fifty Shades of Grey? Kommer jag någonsin publicera en bok?

Är jag kanske ämnad för att hjälpa världen? Vara med och stoppa svälten? Krigen? Naturförstöringen? Rädda djuren kanske? Men vet ni vad man behöver för att göra sånt? Pengar. Och för att få pengar måste man jobba. Och för att få tillräckligt med pengar måste man ha ett bra jobb. Cirkeln går bara runt runt runt i ett oändligt kretslopp.

Kanske spelar det ingen roll vad jag gör. Jag är endast en del av en befolkning, en på sju miljarder. Jag är ingen alls. Och människor är så små på Jorden, och Jorden så liten i universum. Vad spelar det för roll vad jag gör när världen ändå kommer gå under så småningom? Ingenting har någon betydelse! Så kanske är det där välbetalda, själsdödande jobbet något att ha i alla fall, så man kan tjäna mycket pengar och leva livet som man vill. När man har gått i pension vill säga.