West coast, representin'

 
Har precis kommit hem från en helt underbar vecka på den andra kusten med mamma, syskonen, mormor och min moster och morbror med barn. Uppe i Lur besöktes det släktingar jag inte ens visste att jag hade, mys i landetanda, kanottur till Norge och många nostalgitrippar. I Götet bjöds det på Liseberg, biomys och goda middagar. Även jag i mitt osociala sinne, kan inte annat än njuta av sånna här resor.


Resor | | Kommentera |

LONDON, BABY!

Nu är det tre veckor sen vi åkte till London, jag och mina otroliga tjejkompisar. 
Londonresan var betydligt kortare än min och Bellas visit till Japan. Det var knappt så vi hann landa innan vi åkte hem igen, och ändå hann vi med så otroligt mycket.

Eftersom vi kom så tidigt på torsdagen, och ändå inte fick checka in förrän klockan två, åkte vi direkt till Oxford Street. Jag försökte hålla i pengarna och när de andra gick loss, gick jag mest och kollade, och hittade outfits till de andra. Men på Primark brast det lite. Det fanns så mycket fint, och det är ju SÅ BILLIGT! Sen höll jag hårt i pengarna igen, och var nog inte en fröjd att gå med eftersom jag tyckte det var så otroligt tråkigt att bara kolla. När de andra gick till Forever 21, bestämde jag mig för att istället gå till Waterstone's eftersom jag tillät mig själv lite införskaffande av böcker. Böcker är bra, det vet alla.

Fredagen ägnades åt promenerande och grunden till det icke skapade albumet "Kim och Camilla tittar på saker" (för få bilder). Vi startade vid vårt vandrarhem (som ligger 10 minuter från King's Cross) och promenerade ner till London Eye, med turiststop vid Piccadilly och utanför Buckingham Palace, och så vid en park där vi fotade fåglar och ekorrar. Väl vid London Eye (som det var meningen att vi skulle åka, eftersom varken Camilla eller jag någonsin gjort det), hade det gått ungefär fyra timmar sen start. Istället för London Eye, valde vi att gå på London Dungeon, ett ställe vi hade letat efter när vi var där senast, och misslyckats med totalt (vi hamnade i tjotahejti och sedan när vi väl kom rätt var det stängt...). Det var en uppelevelse helt klart, och när mörkerrädslan släppt var det hur kul som helst. Även om jag tydligen var objektet för allt vatten som skvättes medan Camilla klarade sig undan nästan helt torr.

På kvällen gick vi ut till en klubb som heter Rose Club (I know, så stulet från Sverige). Eftersom Elin har fett med kontakter var inträdet gratis, drickan var gratis och vi fick ett sånt där bord som man "måste betala för". Camilla hade även ett halvt äventyr i VIP-delen, hon som knappt blev insläppt för att hon inte hade klackar på sig. Vi var alla sjukt snygga och jag spenderade hela kvällen med att dansa tills fötterna gjorde ont, och till och med då. Var även världens bästa wingwoman till Elin.


Lördagen var det dags för McFly (!!!!). Var sjukt trött efter fredagens bravader, och då systrarna Stjärnfeldt är kända för sin morgonpigghet, och nu även för sin otroliga stämma på morgonkvisten var vi vakna relativt tidigt. Jag och Camilla låg och bakismös och sedan skulle vi äta Nandos (ännu ett av de där ställena jag letat efter men aldrig hittat), men när vi väl kom dit, visades det sig att det var ganska dyrt, så vi gick till BBC-byggnaden eftersom jag skulle lämna ett paket till Dan & Phil, hade ett komiskt möte med vakten och receptionisten där som hade lite svårt att tro att det var mjukisdjur och sånt.

"Stuffed animals...for Dan & Phil?"
"Yes?"
"STUFFED ANIMALS...FOR DAN & PHIL?!"

Sedan åkte vi till Wembley. Jag och Camilla åkte tunnelbana (något hon inte hade gjort) för vi skulle äta mat innan, men det slutade med att de andra hann före oss ändå. När vi väl var i säkerhet och Camilla hade fått äta (jag var återigen för nervös för att äta), gick vi in. Där blev det problem med våra biljetter för de skulle man gå in i en annan ingång och få en stämpel men det hade inte vi fått och hit och dit, så vi fick gå tillbaka och bråka och dörrvakterna kände inte igen oss och de trodde att vi hade bytt biljetterna osvosvosv.

Väl där inne blev vi lugnare och jag lyckades ännu en gång hitta Carrie och Alex (som förra året). Där var det även en incident när konserten var över och de gick rakt förbi oss och jag blev helt starstruck och kunde inte få ur mig ett ord.

Konsterten var helt fantastisk! Jag dansade, hoppade, skrattade och grät, samtidigt som McFly sjöng sina underbar låtar. Under en mellanakt kom en tjej emot oss och jag trodde först att hon var asfull och skulle kramas, men hon föll ihop rakt över mig, och både jag och Camilla med våra ninjamoves var snabba med att ta emot. Sedan var Filippa snabb med att fixa vatten, medan Bella sprang efter hjälp. Helt sjukt hur ingen annan ens försökte. De stod bara och tittade. Utöver det så var det helt. jävla. underbart.

Det var meningen att vi skulle ut och dricka i Soho när vi kom hem, men vi var alla för trötta för det. Istället packade vi för sista gången (som alla andra kvällar/nätter) och pownernapade innan vi hoppade in i taxin som tog oss tillbaka till flygplatsen. Ingen hade övervikt, alla var trötta och det var en låååång resa hem med för lite sömn.

Åkte hem till Elin, fick lite paj och kaffe av hennes mami, och sedan åkte jag och jobbade sista VM-dagen. Var sjukt trött när jag kom hem, men fylld med förnyad kärlek till England, och London framför allt. En sån fin stad!

Resor | | Kommentera |

Japan, del 2

Nu så, nu är vi tillbaka igen för del 2.

Dagen efter mitt och Bellas äventyr med fiskar och Pokémon bar det tillbaka till Akihabara för att gå på Maid café, och även om det inte alls var som jag trodde, var det PRECIS som jag trodde. Det första vi gick till var väldigt sjabbigt och de ville att vi skulle sitta vid baren och inte alls se något av allt det gulliga, så vi sa nej tack och gick till nästa, som var bättre. Det bjöds på shower och ett gäng killar i hörnet var överdrivet exalterade över hela spektaklet (tänk anime-exalterade för er som kan). Maten var hur gullig som helst och både jag och Bella åt en kattglass och jag drack ett glas med härlig, fet mjölk. Vi passade även på att ta kort på oss och två av maidsen (eftersom vi inte fick fota dem med våra egna kameror).


Söndag då. Söndag innebar Harajuku, eftersom efter baskunskap från både mig och Bella, samt information från vår guidbok sa att det var i en park nära där, som alla cosplayers samlades för att umgås och så. Jag förväntade mig att se gothic lolitas, sweet lolitas, och massor av andra lolitas och cosplays från alla årtionden och århundranden. Istället var det bara turister. Turister och hipsters. Vi promenerade ändå i parken, kollade på saker och var delaktiga i ett bröllop vid ett tempel (vi och alla andra turister). Sedan promenerade vi längs Harajuku, gick in i lite random butiker och satte oss på ett hustak där Starbucks hade sitt café. Utsikten var magnifik!

Dagen efter kände varken jag eller Bella för att shoppa, eller egentligen att vara i staden. Båda var vi väldigt hemsjuka och saknade respektive man. I mitt fall, Milo. Vi åkte till Chiyoda och la oss i parken med matsäck och böcker, och sedan låg vi bara där och njöt av solskenet. Det kom diverse turister från här och var och alla gav oss lite undrande blickar där vi låg barbenta och försökte fånga solens strålar så gott det gick. Kulturchock och allt det där. Vi gick även för att kolla på det Kejserliga palatset, men det var tydligen stängt så allt vi fick se var utsidan, och även det skyddat av träd och murar. Suck. Sådan otur alltså. Vi avslutade dagen i Shibuya där vi mös lite med Hachiko och sedan åkte vi hem igen.

 

Sista dagen i Japan var inte heller till för shopping. Istället åkte vi tillbaka till Ueno för att kolla en kyrkogård som låg där, mitt i hela storstaden där alla möjliga människor låg. Bland vanliga människor, låg en författare vars namn jag inte kommer ihåg, men som var förevigad på 5000-yenssedeln, och en mördare. Det tog ett tag att hitta rätt och vi hamnade vi ett tempel först. Sen hittade vi aldrig gravarna vi faktiskt letade efter (mördaren) för återien, Japanska bokstäver. Svårt att tyda. Men det var väldigt fint att se ändå. Efter det gick vi till ett natur- och teknikmuseum och lekte med gravitationen, kollade dinosaruieskelett, och hade kul i de 40 minutrarna vi hade på oss innan de stängde.
 

Det var i princip det sista vi gjorde. Dagen efter åkte tog vi den långa vägen tillbaka till Narita och tog flyget hem. Sov som en stock, kollade på film och landade glatt till dåligt väder, glad att vara hemma men ändå med en saknad till landet jag drömt om så länge, och. som höll förväntningarna bättre än vad jag trott.
Resor | | Kommentera |
Upp