Kimonoh

Nu är det tre veckor sen vi åkte till London, jag och mina otroliga tjejkompisar. 
Londonresan var betydligt kortare än min och Bellas visit till Japan. Det var knappt så vi hann landa innan vi åkte hem igen, och ändå hann vi med så otroligt mycket.

Eftersom vi kom så tidigt på torsdagen, och ändå inte fick checka in förrän klockan två, åkte vi direkt till Oxford Street. Jag försökte hålla i pengarna och när de andra gick loss, gick jag mest och kollade, och hittade outfits till de andra. Men på Primark brast det lite. Det fanns så mycket fint, och det är ju SÅ BILLIGT! Sen höll jag hårt i pengarna igen, och var nog inte en fröjd att gå med eftersom jag tyckte det var så otroligt tråkigt att bara kolla. När de andra gick till Forever 21, bestämde jag mig för att istället gå till Waterstone's eftersom jag tillät mig själv lite införskaffande av böcker. Böcker är bra, det vet alla.

Fredagen ägnades åt promenerande och grunden till det icke skapade albumet "Kim och Camilla tittar på saker" (för få bilder). Vi startade vid vårt vandrarhem (som ligger 10 minuter från King's Cross) och promenerade ner till London Eye, med turiststop vid Piccadilly och utanför Buckingham Palace, och så vid en park där vi fotade fåglar och ekorrar. Väl vid London Eye (som det var meningen att vi skulle åka, eftersom varken Camilla eller jag någonsin gjort det), hade det gått ungefär fyra timmar sen start. Istället för London Eye, valde vi att gå på London Dungeon, ett ställe vi hade letat efter när vi var där senast, och misslyckats med totalt (vi hamnade i tjotahejti och sedan när vi väl kom rätt var det stängt...). Det var en uppelevelse helt klart, och när mörkerrädslan släppt var det hur kul som helst. Även om jag tydligen var objektet för allt vatten som skvättes medan Camilla klarade sig undan nästan helt torr.

På kvällen gick vi ut till en klubb som heter Rose Club (I know, så stulet från Sverige). Eftersom Elin har fett med kontakter var inträdet gratis, drickan var gratis och vi fick ett sånt där bord som man "måste betala för". Camilla hade även ett halvt äventyr i VIP-delen, hon som knappt blev insläppt för att hon inte hade klackar på sig. Vi var alla sjukt snygga och jag spenderade hela kvällen med att dansa tills fötterna gjorde ont, och till och med då. Var även världens bästa wingwoman till Elin.

Lördagen var det dags för McFly (!!!!). Var sjukt trött efter fredagens bravader, och då systrarna Stjärnfeldt är kända för sin morgonpigghet, och nu även för sin otroliga stämma på morgonkvisten var vi vakna relativt tidigt. Jag och Camilla låg och bakismös och sedan skulle vi äta Nandos (ännu ett av de där ställena jag letat efter men aldrig hittat), men när vi väl kom dit, visades det sig att det var ganska dyrt, så vi gick till BBC-byggnaden eftersom jag skulle lämna ett paket till Dan & Phil, hade ett komiskt möte med vakten och receptionisten där som hade lite svårt att tro att det var mjukisdjur och sånt.

"Stuffed animals...for Dan & Phil?"
"Yes?"
"STUFFED ANIMALS...FOR DAN & PHIL?!"

Sedan åkte vi till Wembley. Jag och Camilla åkte tunnelbana (något hon inte hade gjort) för vi skulle äta mat innan, men det slutade med att de andra hann före oss ändå. När vi väl var i säkerhet och Camilla hade fått äta (jag var återigen för nervös för att äta), gick vi in. Där blev det problem med våra biljetter för de skulle man gå in i en annan ingång och få en stämpel men det hade inte vi fått och hit och dit, så vi fick gå tillbaka och bråka och dörrvakterna kände inte igen oss och de trodde att vi hade bytt biljetterna osvosvosv.

Väl där inne blev vi lugnare och jag lyckades ännu en gång hitta Carrie och Alex (som förra året). Där var det även en incident när konserten var över och de gick rakt förbi oss och jag blev helt starstruck och kunde inte få ur mig ett ord.

Konsterten var helt fantastisk! Jag dansade, hoppade, skrattade och grät, samtidigt som McFly sjöng sina underbar låtar. Under en mellanakt kom en tjej emot oss och jag trodde först att hon var asfull och skulle kramas, men hon föll ihop rakt över mig, och både jag och Camilla med våra ninjamoves var snabba med att ta emot. Sedan var Filippa snabb med att fixa vatten, medan Bella sprang efter hjälp. Helt sjukt hur ingen annan ens försökte. De stod bara och tittade. Utöver det så var det helt. jävla. underbart.

Det var meningen att vi skulle ut och dricka i Soho när vi kom hem, men vi var alla för trötta för det. Istället packade vi för sista gången (som alla andra kvällar/nätter) och pownernapade innan vi hoppade in i taxin som tog oss tillbaka till flygplatsen. Ingen hade övervikt, alla var trötta och det var en låååång resa hem med för lite sömn.

Åkte hem till Elin, fick lite paj och kaffe av hennes mami, och sedan åkte jag och jobbade sista VM-dagen. Var sjukt trött när jag kom hem, men fylld med förnyad kärlek till England, och London framför allt. En sån fin stad!