Att leva på överflödet

Den här dagen gick inte helt som jag hade planerat. Inte för att jag hade planerat så speciellt mycket egentligen. Det var tänkt att jag skulle plugga lite och läsa en av de tre sakerna jag har att läsa tills på onsdag, och sedan klara ut Starcraft och fixa några achievements för jag är en sån person. Istället letade jag efter en kirugumi på nätet i nästan två timmar, beställde mer kurslitteratur för oj, det var visst två sidor med böcker. Sedan fick jag för mig att jag skulle gå ner i grovsoprummet och kolla om det kanske fanns en stol till arbetsrummet jag kunde ha tillfälligt. Det fanns det. Bland annat.
 
När jag kom ner dit var det en kvinna som stod där inne. Jag tänkte att hon kanske höll på att dumpa massor av saker, och då vore det osmidigt om jag kom in dit och började rota efter en stol. Det är ju trots allt olagligt att rota i grovsopor, även om den lagen är totalt löjlig. Jag gick in i källsorteringen istället hängde där i någon minut innan jag gick tillbaka. Kvinnan var kvar, och sa, "jag letar efter fynd". Då visste jag att det var fritt fram.
 
Jag hittade min stol nästan på direkten. En antik arbetsstol dessutom. Sen såg jag mig omkring lite mer. Det fanns alldeles för mycket saker för att vara från olika personer. Snabbt insåg jag att det här var ett dödsbo. Alternativt att någon hade blivit flyttad till ålderdomshem. 
 
Jag blev så ledsen. På två saker framförallt. Jag blev ledsen över att någon bara tagit denna persons alla ägodelar och dumpat dem i ett grovsoprum. Jag och kvinnan som var där hittade massor av inredning som tavlor, keramik, och kläder, sånt som man kan sälja eller ge bort till folk som behöver det. Men det fanns även massor av bilder. Bilder på familj, barnbarn, lumpenpolare, och andra människor, som för personen, vars liv just nu ligger i ett soprum påväg att bli krossat bränt och oanvändbart, hade stor betydelse. Skarpa minnen. Det fanns tidningsurklipp som var äldre än min mamma, telegram till diverse personer, osv. Jag mådde så dåligt. Aldrig att mitt liv ska kastas bort så där. Aldrig. 
 
Sen blev jag även ledsen över att folk gör sånt här överallt. Frivilligt. Slänger saker de inte längre vill ha, för att ge plats åt nya saker. Det duger inte längre att ha det man redan har, man ska ha mer och nytt. Hela tiden nytt. Folk slänger fullt funktionella sängar och soffor istället för att ge bort dessa saker till ett härbärge eller så. Folk slänger fungerande elektronik, för nu har de en uppdaterad, bättre modell, också istället för att donera bort. Det är helt otroligt vilket överflöd vi lever i. Som ingen av oss uppskattar. Vill du inte ha det längre, släng det och köp nytt. Det värsta av allt är att vi föds in till det här. Vi ser på världen runt omkring oss ur barnaögon och tänker att så här ska det vara. Konsumption när den är som värst.
 
Men med en gladare ton så kom jag tillbaka hem med min kontorsstol, tre tavlor, massor av svenska klassiker, bl a Strindbergböcker från 1979, gamla mynt (t ex en 2-krona och ett par femmor från 1966), en toaster, "riktiga kuvert och brevpapper", alltså riktigt fina saker i askar och sånt, en termos och vad jag tror är en färgfön.
 
Inredning, Vardag | | Kommentera |

Det börjar arta sig, del 2

 
Har fått upp mina nålar på väggen nu. Först var det tänkt att det skulle vara röda nålar som representerar var jag har varit, och gröna nålar för de platser jag vill besöka, men eftersom kartan i sig är i sepia blev vita mycket bättre. 
Inredning | | Kommentera |

IKEA-demonen

Kan vi prata om hur man alltid säger, "Vi ska bara köpa det här, ingenting annat," när man åker till IKEA, men ändå på något vis lämnar det stället med mer än man kan bära? Hur går det till? Vilken demon sitter där inne bland alla möbler och lurar folk att man ska handla mer, att den tavlan skulle passa jättebra där och där. Den där blomman, GUD du måste bara ha den. Du behövde väl ett skrivbord? Gissa vad? Det är rea på skrivbord, ska du inte ha ett? Vill du inte ha nya tallrikar? Du vill det eller hur? Det är ju billigt, så varför inte? Kom igen. 
 
Jag undrar hur det går till jag. Låg självbehärskning kanske?
 
Jag och Camilla spenderade i alla fall nästan fem timmar på IKEA idag. Det var meningen att vi skulle köpa lampor, för nu börjar det bli mörkt på kvällarna igen. Lampor. Bara lampor. Ingenting annat. Gick det så? Nehehehehej du. 

Jag fick upp ögonen för ännu en tavla att pryda min vägg med, och fick ommöblera lite bland tavlorna för att få som jag ville. Köpte dessutom en orchidé för jag har fått för mig att jag ska ta hand om levande blommor också. Hur nu det gick till. Sen hittade jag även ett skrivbord, ett simpelt bord med fyra ben, som jag tänkte att det är väl fan lika bra, behöver ju ändå någonstans där jag kan fokusera till 95% nu när jag börjar plugga igen.

Vi lyckades faktiskt hitta lampor till alla rum också, så lite cred ska vi ändå ha tycker jag. Har också lyckats fixa lampa i köket, ni vet den där som inte fungerade pga fel på uttagen i taket. Gissa vem som inte har sett dimmern till höger om bordet på en månad. THIS GUY! Så nu har vi ljus. Överallt. Eller ja. Överallt där det räknas i alla fall.
Inredning, Vardag | IKEA | | Kommentera |
Upp