Söndagspromenad
Ni vet när man får sådanna där ryck, och helt plötsligt vill göra saker som man vanligtvis inte brukar göra? Jag fick ett sådant idag. Mitt under min dagliga Youtube-titt fick jag för mig att klockan två skulle jag gå på promenad med Milo, och vi skulle gå så långt att han blev trött och jag blev trött och vi båda blev nöjda. Riktigt klockan två blev det ju dock inte, man kan ju inte bara avbryta sin Youtube-spree liksom. Lite ordning måste det ändå vara på livet.
Jag hade en sån tydlig bild av hur det skulle gå till. Så klart i ett montage, där man bara får se korta små glimtar. Vi skulle promenera samma väg som vi gjorde när vi var ute på vår andra långpromenad (den första dedikerades till mitt och Camillas patetiska försök till att börja träna och varade i ca 1 PW-session). Solen skulle lysa lagom mycket, och det skulle vara behagligt ute, inte för kallt, men inte heller för varmt. Vi skulle promenera till samma lilla sjö som vi var vid innan, och jag skulle där sätta mig och dricka varm choklad och filosofiskt stirra ut över snön i sin stillhet och vithet. Skriva några poetiska rader, ta några fina foton. Vara kreativ helt enkelt. Milo skulle ströva omkring i närheten med nosen i backen, men så klart skulle han ju aldrig röra sig för långt bort, man är ju inte oansvarig som hundägare liksom. Efter ett tag skulle han tröttna och sätta sig tillrätta bredvid mig och stirra ut lika filosofiskt över något som med säkerhet såg helt annorlunda ut för honom.
Hur det egentligen gick blev en helt annan historia. Det började bra, vi traskade på och Milo fick springa av sig lite. Sedan gick vi in på fel väg, vände om, gick, vad vi trodde var rätt väg. Insåg efter ett tag att vi fortfarande var helt fel och att den där landsvägen fortfarande inte fanns någonstans inom synhåll. Tog ett extra varv, bara för att jag var helt säker på att man skulle hålla sig till skolan och sedan svänga vänster. Hamnade i ett bostadsområde. Tog ett varv till runt skolan och det slutade med att vi körde 'off road' och trampade omkring i halvmeter snö. Converse var inte det optimala valet, inte bara för snön, utan för den extrema halkan på vägarna eftersom ingen egentligen bryr sig om människor som halkar och slår sig, så länge det sker på en trottoar och inte en motorväg. Milo ville inte alls samarbeta, och jag tog inte alls överdrivet många foton. Chokladen spilldes ut ganska snabbt i väskan och jag fick bära den för hand. Den tog slut innan vi ens gått fel första gången. Efter att ha promenerat i snön ett tag så kom vi äntligen ut på landsvägen. Vi promenerade upp till den första sjön innan vi vände om och gick hem. Det visade sig att vägen vi tagit första gången var rätt.
Vi kom hem i alla fall, och Milo fick sig en snabbdusch eftersom hela hans mage var grusig. Små hundar, it's a joy.
Resterande söndag ska spenderas först ätandes, och sedan badandes.
